torsdag 3 juni 2010

Barn och mat

Många småbarnsföräldrar, och föräldrar till skolbarn och tonåringar också, oroar sig för att barnen inte får tillräckligt med mat, eller tillräckligt med näring och vitaminer, i sig. Oron börjar ofta redan innan barnen hunnit fylla ett år. Jag är inget mat- eller hälsoproffs, men har tre välätande barn, så det jag presenterar här är mina egna tankar om hur man kan göra för att barnen ska äta bra och näringsrik mat.

Jag brukar börja med att säga att barnen nog i regel tar för sig det de behöver, ifall de alltså för övrigt är friska. Mänskokroppen har ju en förmåga att kunna använda både proteiner, fett och kolhydrater som energi, och förhållandena mellan dessa kan variera radikalt utan att kroppen, på kort sikt, tar skada. Men i längden kan det löna sig att beakta förhållandena mellan dessa, eftersom en en alltför hög andel kolhydrater kan leda åtminstone till ökat sötsug, övervikt och sämre näringsintag. Och att beakta näringsvärdet i maten som helhet.

En bra grundregel är att bara ge barnen riktig mat. Sån som är så ursprunglig som möjligt. Socker och vitt mjöl har till exempel inget ursprungligt över sig. Havregryn har mycket mer, tycker jag. Sån mat som blir dålig, för den "lever" när vi äter den, är också en bra tumregel. Ge inte bara "död" mat åt barnen. Exempel på mat som inte lever är helkonserver, pasta och polerat ris.

Ett tips för bättre aptit hos barnen är att äta tillräckligt sällan. Jag tycker fyra gånger om dagen räcker åt de flesta barn, med eventuellt undantag för sådana som idrottar. Jag har aldrig förstått idén med att tränga in både mellanmål, middag och kvällsmål under en eftermiddag/kväll. Hellre äta middagen lite senare när magen är tom och aptiten på topp, och dessutom hela familjen hinner vara samlad!

Neofobi är vanligt hos barn. Helt naturligt. Det betyder att barnet är skeptisk till mat den inte ätit förr, och ibland inte ens vill smaka. När mina barn varit neofoba har jag bara sett till att de smakar, samt att jag serverar samma mat på nytt ett par gånger inom en snar framtid. De flesta saker har de ätit sedan efter några försök, och faktiskt tyckt om också. (På bilden syns min 7-årings middag häromdagen.)

Ett annat bra tips är att ta bort stärkelsen helt från måltiderna då och då. Servera bara kött/fisk och grönsaker (t.ex. fräst vitkål, kokt broccoli, kokt morot), med några dagars mellanrum, så att barnet måste smaka på grönsaken varje gång. I bästa fall försvinner då neofobin när barnet småningom vänjer sig vid smaken. Om barnet inte gillar en ny grönsak när hon smakar en bit så kan du komma överens med henne att hon får lämna resten nu men "nästa gång smakar du en lite större bit, jådå". Mattips som är utan stärkelsemat (pasta, ris, potatis) hittar du på min blogg under etiketten LCHF.

Superbra är det också att ha barnen med när man lagar mat! Förvånansvärt små händer kan hjälpa till med att skära gurka, skala morot, riva sallad och många saker till. Samtidigt blir barnen bekanta med de råvarorna i sin ursprungsform, får smaka på dem, och vill också gärna smaka på allt de varit med och tillrett!

Till sist ytterligare några tips till små barn i åldern 1-7 som avskyr att äta grönsaker:
  1. Puréade grönsaker, t.ex. morot, kålrot och palsternacka, med en bra klick smör i (blanda med potatis ifall de inte tar det som det är, kanske du kan ändra förhållandet potatis/andra rotsaker småningom till mindre potatis...)
  2. Grönsakspurésoppa, enligt samma potatissystem som i punkt 1.
  3. Råkost. Prova med råa kålrotsstavar, rå blomkål, paprika, palsternacka, vitkål, fänkål.
  4. Finmal grönsaker i köttbullar eller maletköttbiff, så fint att barnet inte hittar det (t.ex. finrivna rotsaker).

4 kommentarer:

  1. Hej Flo! du nämner att neofobi är ganska vanligt bland barn och att det betyder att man är skeptiskt till mat man inte ätit förr och det har du helt rätt i. Men så är det också så att inom gastronomin finns det ett mycket effektivt verktyg man kan använda sig av vid måltidsfostran för barn, nämligen SAPERE metoden, en metod som är en slags sensorisk träning och betyder egentligen Smaka och förstå. Och vad som är ytterst glädjande är att Marthorna hemma i Finland har startat ett pilotprojekt med skolmaten genom " Operation skolmat" några skolor spridda i landet får vara med i projektet och eleverna får träna sig i att både lära sig att tyckas om annorlunda eller aldrig förr smakad mat lika mycket som det får lära sig att förstå smakerna som är nya, Sapere metoden är ett viktigt och revolutionerande pedagogiskt verktyg i den här processen. Ordet sapere är latin och betyder ”att kunna smaka” och ” att vara vis”. Metoden kommer ursprungligen från Frankrike och togs till Sverige via Grythyttan, i mitten av 90-talet, av Carl-Jan Granqvist och Restauranghögskolan. Och nu har Det Finländska Marthorna fått ärva metoden från Grythyttan, framsteg inom skolmaten om även ännu små steg, men förändringens vindar blåser och det är jag glad för.

    SvaraRadera
  2. Bra tillägg, Christian! Jag har faktiskt hört om Sapere-metoden, nu när du nämner den, men känner inte till den desto bättre. Jag undrar om jag inte trots allt använt en del av metoden helt intuitivt, för mina alla tre barn äter faktiskt all sorts mat :). Hittade lite material bl.a. här http://www.slv.se/upload/dokument/mat/mat_skola/KU19_1%20saperehandbok.pdf

    SvaraRadera
  3. En sak jag tycker är mycket viktig (och som väl hör till Sapere metoden?) är att barnen ska få vara med och laga maten och känna & smaka på råvarorna. Det är mycket lättare att gilla mat som man känner igen och som man själv har varit med och laga.

    SvaraRadera
  4. Ursula, tack för påminnelsen! Det har jag ju helt glömt att skriva i själva inlägget, även om jag i andra sammanhang redan för nåt år sedan också betonat den saken! Jag tror jag ska lägga till det.

    SvaraRadera