Som jag skrev tidigare kan kroppen använda sig av tre olika typer av energiämnen: fett, proteiner och kolhydrater. Av dessa är fett och proteiner essentiella, kolhydrater inte.
Av fetterna finns det några fettsyror som är essentiella, och det är vissa av omega3- och omega6-fettsyrorna. Proteiner består av aminosyror, och 8 av 20 är essentiella, bland annat de muskeluppbyggande aminosyrorna valin, leucin och isoleucin. Kolhydraterna består av bara enkla sockerarter, som inte har nån särskild funktion i vår kropp, förutom att glukos finns i blodet. Men får vi inte glukos i maten så bildar kroppen det själv, så det essentiella intaget är faktiskt noll. Men i praktiken får vi en del i oss i alla fall, en del mer, andra mindre.
Kolhydraterna bryts ner till enkla sockerarter, av vilka glukos kan tas direkt upp i blodet. Det höjer således blodsockret, och snabbt. Stärkelse består av glukoskedjor, och bryts ner till glukosmolekyler senast när de når tunntarmen, och det är därför stärkelse är lika dåligt som socker för t.ex. diabetiker och överviktiga. Detta har våra myndigheter ännu inte riktigt förstått, för de rekommenderar ju diabetiker att äta stärkelserikt, vilket ganska självklart ökar deras behov av externt insulin.
Överlopps glukos kan lagras i viss mängd som glykogen i levern. När lagret är fullt förvandlas resten till triglycerider och hamnar ut i blodet. Det är dessa som mäts som trigly-värde i kolesterolblodprovet. Stort kolhydratintag leder till höga triglyceridvärden, vilka är en riskfaktor för hjärt-kärlsjukdom.
Fettet är lite mer klurigt. Det bryts ner till fria fettsyror i tunntarmen, och förvandlas sedan till chylomikroner, upptas av lymfsystemet, och kommer sedan först ut i blodet, för att åka ut till cellerna där de bland annat används som energi.
Proteinerna omvandlas till aminosyror i tunntarmen. De olika aminosyrorna används sedan som byggmaterial för vävnad, bildar hormoner, enzymer och receptorer, och andra livsnödvändiga små grejer, och resten används som energi för kroppen genom att förvandlas till glukos i levern.
Cellerna använder sedan glukosen och fettet som energi. Den processen beskrev jag i del 2 i serien.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar