Läst: Ät rätt för din blodgrupp av Peter J D'Adamo

Det här är en bok som skrevs redan år 1996. Peter D'Adamo och hans far James D'Adamo, som påbörjade forskningen om kostens olika inverkan på mänskor med olika blodgrupper, har i forskningsvärlden dessvärre varit ganska ensamma i sin starka tro på den här dieten. Men utgångsläget låter i sig plausibelt. Så jag visste inte riktigt vad jag ska tro själv. Därför läste jag boken.

I original heter boken "Eat right for your type". Den har 330 sidor, av vilka nära hälften består av de olika kostplanerna för de fyra olika blodgrupperna O, A, B och AB.

Teorin bakom allt detta går ungefär så här, förenklat. Många födoämnen innehåller lektiner. Lektiner är proteiner med toxiska egenskaper. De agglutinerar celler i kroppen genom att samverka med antigener på cellerna. Många lektiner är blodgruppsspecifika, i och med att varje cell på kroppen har olika antigener på sin yta beroende av din blodgrupp. T.ex. gluten är en känd lektin, och särskilt personer med blodgrupp 0 reagerar negativt på gluten.

Allt det ovanstående är sant, helt näringsfysiologiskt korrekt. Men hur mycket kan kosten i praktiken påverka hälsan olika, för olika blodgrupper? Personer med blodgrupp 0, som är den äldsta och usprungliga blodgruppen, har mer magsyra än andra. I genomsnitt. Därför mår de - i genomsnitt - bättre av mer köttrik kost jämfört med de andra. Men hur stor är skillnaden? D'Adamo berättar inte det.

Blodgrupp 0 är alltså den äldsta. Man vet inte exakt när de andra blodgrupperna tillkommit, men det vet man att A är följande, sedan B, och den mest moderna AB har funnits bara några hundra år. Också den geografiska fördelningen av blodgrupper skiljer sig från land till land. I Finland är A betydligt vanligare än 0, medan läget är tvärtom i andra länder. AB är ovanligast.

Så här går D'Adamos teori om vilken kost som passar vilken blodgrupp, i korthet.

• Blodgrupp 0, jägartypen, mår bäst på en kost rik på animalier, och utan spannmål och mjölkprodukter. Stenålderskost, helt enkelt.
• Blodgrupp A däremot är vegetarianen, och mår därför bäst på en kost utan rött kött, möjligtvis ändå med fågel och fisk, och rikligt med grönsaker och säd.
• Blodgrupp B och AB är däremot de enda som kan ta upp nyttan av mjölkprodukter i full utsträckning. Däremot tål B inte kycklingens lektiner.
• Blodgrupp AB är den flexiblaste och är oftast frisk på helt blandad kost.

Utöver grundprinciperna har D'Adamo lagt upp helt otroliga listor för varje blodgrupp. Vad som är välgörande, neutralt eller bör undvikas. Livsmedel för livsmedel. För blodgrupp 0 är då till exempel valnötter och pumpakärnor välgörande, medan mandel och hasselnötter är neutrala, och jordnötter och cashewnötter bör undvikas. Abborre är bra, lax neutral, men bläckfisk bör undvikas. Fungerar detta i praktiken? I de flesta familjer finns flera blodgrupper. Vem orkar laga olika maträtter för familjen? Inte jag i alla fall. Eller åtminstone inte varje dag.

Också sjukdomsprofilerna är olika för de olika blodgrupperna. T.ex. 0 är infektionskänsligare, A har större tendens till hjärtsjukdom, och B får oftare t.ex. multipel skleros och vissa speciella virussjukdomar. Men hur stor är den statistiska skillanden? Det berättar D'Adamo inte, även om han har en imponerande källförteckning till undersökningar.

Många klientfall, där D'Adamos och hans kollegers klienter botats från en uppsjö av olika hälsoproblem, skildras. De var intressanta.

Många läsare kanske känner till svensken Sten Sture Skaldeman. Mannen som av ett misstag bantade ner sig från synnerligen fet till normalvikt på en diet som bestod av nästan bara kött, fisk, ägg och smör. Varefter han började läsa på och förorda dieten även åt andra överviktiga och skrev flera böcker också. Har han blodgrupp 0 då? Nej - han har blodgrupp A.

Så här tror jag nu själv, efter att ha läst boken och försökt bilda mig en uppfattning. Skillnader finns, men de är små, och syns mest statistiskt. Dvs en viss person med blodgrupp A kanske ändå mår bäst av 0-dieten, och vice versa. Den största nyttan av D'Adamos dieter ligger kanske i att ingen grupp tillåts äta socker, vitt mjöl (i stora mängder), eller margarin och andra långt processade livsmedel. För de är (självklart!) inte välgörande för någon blodgrupp. Dessutom kan givetvis ingen grupp äta nån färdigmat alls, eftersom en färdig rätt alltid innehåller något från fel lista, och man tvingas därför laga maten från grunden. Vilket ju redan i sig ger nyttig, riktig mat.

Så - en intressant bok, men kanske inte den mest centrala i havet av litteratur om kost och hälsa.
_