tisdag 10 maj 2011

Läst: Bantningsbluffen av Anna-Britta Ståhl

Bantningsbluffen - Hur du undviker den och designar din egen diet. Ca 140 sidor i litet format men utan bilder - utgiven år 2006.

Bokens tanke är helt god. Den går igenom och sågar de fem mest populära dieterna under det senaste decenniet. LCHF är inte ännu med under detta namn, för namnet fanns inte ännu då, åtminstone inte allmänt utbrett. Men andra välkända kolhydratbegränsande dieter är med. De fem dieterna är Atkins, Montignac, Ola Lauritzsons GI-diet, South Beach och Loren Cordains stenåldersdiet.

Tanken i boken är då att ingen av dessa dieter fungerar i längden. På ett sätt har de rätt. Så länge en diet känns begränsande så löper man säkert risk att halka ur den. Men en del av de ovannnämnda dieterna har fungerat helt utmärkt på lång sikt, vilket inte alls tas upp i boken.

Boken tar heller inte upp nästan någon fysiologi bakom de olika dieternas funktion. Ett par meningar kan beskriva dietens grundidé, men allt bara sägs vara för bra för att vara sant. Det att en diet inte fungerar på lång sikt motiveras med någon studie där de flesta deltagarna gått upp i vikt igen, men man går inte in på varför de gått upp igen.

Nåja, det sista kapitlet i boken, drygt 20 sidor, handlar om hur man istället ska göra för att gå ner i vikt. Där finns visserligen många bra tips, men det är saker som otaliga feta faktiskt prövat på och ändå inte gått ner i vikt. Vilket beror på att många feta faktiskt behöver en strikt diet för att kunna gå ner i vikt. Det räcker för dem inte med att ta trappan istället för hissen, äta en massa olika färger, motionera tänderna, låta bli att shoppa hungrig och sova mer. För att nämna några av de förslag Ståhl framför som den stora sanningen för hur man verkligen går ner i vikt. Suck!

En lite kul grej på slutet av boken är att Ståhl hänvisar till vetenskapsjournalisten Gary Taubes, som år 2002 skrev under ett kontrakt om att för 700 000 dollar under flera år reda ut hur det egentligen förhåller sig det här med orsaken till fetma. Ståhl sätter stort hopp till Taubes. När den här boken kom ut väntade man ännu på resultatet. Men vad kom Taubes sedan fram till? Jo, till att just Atkins, Montignac, GI och stenåldersdiet var de överlägset bästa för viktnedgång, och varaktig sådan, utan hunger. De dieter hon sågar i boken.

Boken var lättläst men inte särskilt lärorik, tycker jag. Samma allmänna läror som i alla andra vanliga bantningsböcker, "ät mindre och rör på dig mera", utökade med lite extra tips.
_

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar